lifestylestories

Livet går precis åt det håll jag vill

26 maj, 2016
happy-life-quotes-1

Jag mår så bra just nu och känner mig glad i hela kroppen. I helgen som var hade jag den sista omgången i skolan och efter åtta intensiva men extremt lärorika månader är jag alltså klar och licensierad personlig tränare – ett licens som gäller inom hela europa. Det känns så bra – både att vara helt klar med skolan och slippa ha någonting hängandes över mig, men också att få svart på vitt att jag kan det här. Jag har förmågan. Jag har kunskapen. Jag har alla förutsättningar för att bli en riktigt bra PT.

Utöver det har jag verkligen hittat in i min träning så som jag vill ha den; jag har blivit crossfit frälst och just nu går min träning främst ut på att träna massor teknik, lyfta tunga grejer och svettas floder. Skitkul. Jag har också precis tecknat kort på Crossfit Highway här i Linköping och kommer att sätta igång nästa vecka! FAN VAD KUL.

FHWM0389

Det känns som att livet går precis åt det håll jag vill just nu och kanske är det för att jag är öppen och redo för det. Jag kan se det framför mig, jobbar mycket med visualisering och tar steg för att gå åt det håll jag vill. Jag vägrar flyta med i ”lagom-normen” och jag vägrar fastna. Jag ska göra någonting stort, jag ska bli någonting stort. Så jag tar alla möjligheter jag får och gör det som känns rätt i magen – magkänslan har sällan fel. Jag uttrycker mina behov och önskemål och ber om det jag vill ha – ingen vet vad jag vill om jag inte säger det högt. Jag säger nej när någonting inte uppnår mina förväntningar, går emot det jag står för eller tar mer än det ger. Jag gör val som gynnar mig och mina mål – och därför går livet precis åt det håll jag vill just nu. 

lifestylestories

Det värsta som kan hända är att du får ett nej

22 maj, 2016
IMG_1374

Jag är min hårdaste kritiker. Det finns ingen som är så hård mot mig som jag själv är och jag har många gånger svårt att släppa taget och bara acceptera mig själv som jag är. Jag vill prestera och bli bättre och utvecklas hela tiden – egenskaper som många gånger är väldigt bra då de driver mig framåt, men ibland får motsatt effekt då jag blir rädd för att misslyckas, blir självkritisk och ”tar ut ångest i förskott”.

Jag tränar på att stanna upp, ge mig själv en klapp på axeln och säga ”bra jobbat” när jag presterar eller gör bra ifrån mig. Jag är dålig på det, men har börjat förstå vikten i att bekräfta och peppa mig själv – hur mycket det gör för min energi, mitt driv och synen på mig själv. Den enda som kan skapa en förändring i mitt liv är jag själv och den enda som kan påverka min upplevelse är jag själv. Jag kan välja att stirra mig blind på det negativa, oroa mig över sådant som inte hänt eller älta över gamla misstag ELLER så kan jag ta med mig mina misstag och lära mig utav dem, se fram emot vad som kommer utan att oroa mig och fokusera på det positiva. Det är jag som väljer fokus. Det är jag som skapar förändring. Det är jag som har förmågan, viljan och drivet och därför tillåter jag mig att tro på min förmåga, ta plats och ta för mig. Jag kan, jag vill och jag är förtjänar allting som händer mig.

Jag har ett, låt oss kalla det mantra, som har kommit att betyda väldigt mycket för mig och som har påmint mig om att våga ta för mig: ”Det värsta som kan hända om du frågar är att du får ett nej – men om du aldrig frågar kommer svaret alltid att vara ett nej. Så med andra ord är det värsta som kan hända om du frågar, att du får precis samma svar som när du inte frågar.” Så jag frågar. Jag försöker. Jag ger mig hän. Och vet ni vad? Jag får ALLTID ut någonting utav det; en lärdom, en ny insikt, en egoboost eller ett JA. Däremot har det aldrig resulterat i någonting negativt eller skrämmande, utan det värsta som har hänt är att jag fått ett nej.

Så JA, jag är hård mot mig själv och pressar mig själv för mycket ibland. JA, jag tvekar och tar ut ångest i förskott ibland. MEN jag jobbar på det, och för det mesta är jag faktiskt jävligt modig och tar för mig och visar framfötterna – och det har tagit mig framåt i livet. Det är någonting jag inte ger mig själv tillräckligt mycket ”cred ”för”och en egenskap som jag är stolt över: jag är modig. Så i just detta nu ger jag mig själv en klapp på axeln och tänker; ”bra jobbat Antonia, fan vad du kämpar”, och sedan fortsätter jag att blicka framåt mot alla möjligheter som är påväg åt mitt håll. Jag kan, jag vill och jag förtjänar allting som händer mig. 

workoutstories

Ofrivillig och frivillig vila

19 maj, 2016
DSC_0731

Jag känner mig ännu inte tillbaka på banan och redo för ”verkligheten” efter min vecka på BaraVara. Jag känner mig lite sårbar och öppen och alla ljud och allt vardagligt snack känns en aning jobbigt. Min upplevelse är att jag är extremt närvarande och i nuet samtidigt som jag är någon annanstans, vilket låter konstigt men känns helt logiskt. Det är fortfarande mycket att landa i och mycket som ska falla på plats och förstås. Jag är överväldigad minst sagt. Dock är jag glad över att träffa mina underbara kollegor igen och att komma tillbaka till mina kunder som ger mig så mycket energi. Det är så kul att se att de gör framsteg hela tiden och blir starkare, snabbare och mer uthålliga – det gör mig super-motiverad till att fortsätta pusha dem.

När jag kom hem blev jag förkyld, så jag gick nästan två veckor utan träning innan jag körde mitt första pass igen i måndags. Det blev en massa dragövningar och jag satte två nya personbästa i chins och dips! Det finns alltid ett oros moment efter att ha varit borta från träningen en längre tid och jag blir alltid lite rädd att jag tappat styrka – men nu fick jag ännu en gång bekräftat att så inte måste vara fallet. Jag tränar så himla mycket, så att en vecka hit och dit tror jag bara är bra för kroppen! Sedan behöver inte det betyda att jag ligger helt still och orörlig, men just den tunga belastningsträningen tror jag verkligen att det är viktigt att ta vila ifrån – både för kroppen och knoppens skull. 

Jag försöker se till att jag tar pauser där jag landar och andas lite under dagen, och under veckan har jag nästan alltid två vilodagar – om inte fler. Jag vill att kroppen känns fräsch och stark när jag tränar och därför är jag noggrann med att känna efter – speciellt efter ett längre upphåll. Så småningom kanske jag trappar upp lite, men det är kroppen som får bestämma vad den vill och klarar av – jag lyssnar bara. Som jag sa förut behöver inte vilodagar betyda att jag är helt stillasittande – men de dagarna kör jag ingen inriktad, belastande eller påfrestande träning, utan bara rör på mig. Jag ser också till att ladda på kroppen med bra, näringsrika råvaror som håller igång mig hela dagen – då kosten är extremt viktig för återhämtningen. Mycket mat, 5-6 måltider om dagen och en massa kolhydrater är det som funkar för mig.

Hur noggranna är ni med vila och återhämtning? Pucklar ni bara på eller ser ni till att ni får ordentligt med återhämtning? Vad är vila för dig? Hur noggrann är du med kosten?