lifestylestories

IDOL 2016

30 augusti, 2016

Mina vänner! Jag blev uppmanad av mina nära och kära att ansöka till tv4 Play-biljetten i idol och här är min ansökan. Jag skulle bli väldigt glad om ni ville sprida denna video så att jag får chansen att vara med i ansökan om biljetten! PUSS.

lifestylestories

Stockholmsbo

30 augusti, 2016
DSC_0674 (2)
Det har hänt. Steget är taget. Jag har flyttat till Stockholm!

Efter att ha spenderat helgen med intensivt kompis-häng packade jag på söndagen ihop mina grejer för att hoppa på ett tåg till Stockholm. Under packningsprocessen insåg jag dock att jag underskattat hur mycket grejer det skulle bli och efter ett panikartat samtal med min bästa vän erbjöd hon sig att skjutsa mig. Vilken guldklimp hon är! Det var dessutom väldigt tur – för när jag gick in för att boka om biljetten visade det sig att jag hade bokat den på lördagen och tåget var avgått. Suck.

Hur som helst började jag min första dag på jobbet igår och det känns jättebra! Det är (tack gud) inte bara jag som är ny, utan även platschefen, PT-ansvariga och en till PT är nya vilket gör att jag inte känner mig som en total outsider. De verkar även vara lika taggade som mig på att driva upp PT-verksamheten och jag känner ett enormt stöd och massor inspiration från dem.

Just nu bor jag hos en vän till mig här i Stockholm och kommer göra det i cirka två veckor innan jag får tillträde till min lägenhet. Allting kommer bli mycket enklare när jag flyttat in då det är närmare jobbet och jag får alla mina saker på plats – men också för att jag får mitt helt egna space, vilket jag tror är viktigt. Det är nog då allting faller på plats och kanske även då jag börjar förstå vad det är som hänt. Just nu förstår jag det inte. Jag får liksom inte in i huvudet att jag har flyttat till Stockholm. Att jag bor här nu. Alltså. Wow.

PS: Visst hittade jag en passande bild till mitt förvirrade tillstånd? Haha!

lifestylestories

Separationsångest

23 augusti, 2016
I wrote one of my most personal and exposing posts ever on my blog the other day, telling the story about when I got sexually abused. You can find the link to my blog in my bio (@eatmoveimprove) and use google translate if you want to read it..  Just remember that it is ALWAYS ok to say no, and it is NEVER ever the victims fault.
http://eatmoveimprove.se - direct link in my profile @eatmoveimprove | #abuse #sexualabuse #sexualassault #staystrong #tjejerförtjejer

Nu har jag bara fem dagar kvar innan jag flyttar och börjar jobba i Stockholm och separationsångesten har börjat uppenbara sig. När jag är fast här hemma och inte kan krama alla mina kollegor slår det mig att det är den här saknaden som kommer infinna sig när jag flyttat. Min vardag kommer inte längre att fyllas av deras närvaro. Det finns ärligt talat få saker jag kommer sakna i Linköping, men mitt jobb är definitivt en av dem. Jag har utan tvekan världens bästa arbetsplats och världens bästa kollegor.

Separationsångest är jobbigt. Det är någonting i mig som gör att jag verkligen inte tycker om farväl och jag har fruktansvärt svårt att säga hejdå eller släppa taget om personer jag bryr mig om. Jag har två sätt att hantera denna ångest på: antingen får jag panik, blir klängig och känner mig övergiven eller så stänger jag av och förtränger. Den senare varianten har blivit mer förekommande, och vill jag ändå tro att det är den bättre av de två. Det blir nästan så att jag låtsas om att det inte händer, eller förtränger hela separationen – t.ex. som med en av mina bästa vänner som flyttade till NewYork förra året. Jag saknar henne otroligt mycket och skulle ge så mycket för att ha henne hemma med mig – men jag har liksom förträngt och tryckt bort att hon åkt och kommer fortsätta göra det tills hon är hemma igen och jag får träffa henne. Det blir för jobbigt annars. Då saknar jag henne för mycket.

Jag vet inte hur det kommer bli med ångesten i och med flytten till Stockholm. Jag har ingen aning om hur jag kommer hantera att lämna både min biologiska familj och min extrafamilj i form av mina vänner och kollegor. Jag vet inte hur det kommer vara att inte ha mina bästisar fem minuter bort eller hur det kommer kännas att komma till ett jobb där jag inte känner någon än. Jag tror och hoppas att det kommer vara nyttigt, roligt, lärorikt och utvecklande – och i värsta fall är det ju faktiskt bara en kort tågresa hem. Men ångest skrämmer mig.

Quotes-On-Change-In-Peoples-Attitude

Jag har levt ett liv så präglat av ångest att jag idag har så många försvarsmekanismer och strategier för att förtränga ångesten på att det inte är klokt. Jag har verkligen testat alla metoder och därför blir jag lite rädd inför situationer jag vet kommer att vara ångestladdade eller framkalla ångest. ”Hur kommer jag försöka hantera det den här gången? Vilka försvarsmekanismer kommer träda fram? Hur kommer det kännas?” är frågor jag ställer mig själv och allt som oftast yttrar sig mönster och mekanismer jag inte alls tycker om. För det är ju så med ångest (som jag sagt så många gånger) att den försvinner inte bara. Ångest kräver att synas, höras, kännas och att bearbetas för att kunna minskas och tillslut upphöra helt. Men ångesten måste ut.

Så jag låter den sippra ut. Jag tillåter ångesten att kännas lite vilket jag tror är förklaringen till att jag varit så trött de senaste veckorna, och kanske en del av orsaken till varför kroppen har så svårt att slå ut det här viruset. Jag är seg, träningsmotivationen har varit som bortblåst och hur mycket jag än sover lyckas jag aldrig riktigt komma ikapp och känna mig utvilad. Jag är mentalt och fysiskt utmattad – men jag lyssnar på kroppen och vilar, gråter och känner. Jag låter känslan sippra ut.

Nästan 20 flyttlådor är packade och allt från soffa till köksmaskiner och lite inredning är beställt. Nu händer det.